Jag köpte min första welsh 1974. Hon hette Vindhäxans Carmen och kom att bli stamtik i Dalsvedens kennel. Jag har haft uppfödning sedan dess om än i liten skala och ibland med lång tid mellan kullarna. I yngre dagar använde jag hundarna i praktisk jakt. Jag är fortsatt angelägen om deras jaktliga kvaliteter även om jag har haft små möjligheter till traditionell spanieljakt. Men det är de egenskaper som krävs för sådan jakt som gör spaniels till underbara sällskapshundar för någorlunda aktiva hundägare. Utställningar har också ingått i mina hundaktiviteter. Särskilt WSSK:s Club Show har jag uppskattat. Allra roligast var det i klubbens begynnelse. Då var Club Show mer av en mönstring (om än med tävlingsinslag). Vi tog med alla welshar som gick att uppbringa till dessa tillställningar. Inte bara de bästa man fött upp. På så vis fick man en helhetsbild av läget i rasen. Sedan dess har rasen blivit talrik och något sådant är kanske inte längre möjligt utom kanhända regionalt.

Yrkesmässigt är jag jurist men avslutade min karriär med en tjänst som internrevisionschef på en större myndighet. Jag är alltså bra på det här med regler, mål, uppföljning och utvärdering samt att skriva.

Jag är sedan ett par år pensionär och vill gärna betala tillbaka till WSSK för många decenniers medlemskap utan att bidra aktivt. Förra mandatperioden gjorde jag mina första insatser för klubben som styrelseledamot och ansvarig för Avels- och uppfödarkommittén. Mitt främsta fokus var på det pågående arbetet med att revidera den rasspecifika avelsstrategin (RAS).

Förutom hundintresset ägnar jag mig åt travhästar. Delägare i några tävlingshästar liksom i ett par fölston. Jag håller på och lär mig om avel med travhästar.

Jag bor strax utanför Alingsås tillsammans med mina två hundar, Pussel och Rosea. Jag är uppväxt med hund, först chow-chow och sen westie (west highland terrier). När jag flyttade hemifrån blev det lite för tomt utan hund och jag köpte min första hund, en irländsk röd setter, Elsa (Valsettras Amico). Henne hade jag förmånen att ha i drygt 15 år innan det var dags för henne att lämna och det blev
otroligt tomt efter henne. Efter några år var kände jag att det var dags att få en fyrbent familjemedlem och jag började fundera på vilken ras som skulle passa familjen. Jag hade haft förmånen att träffa grannen och hennes welshar – vilken underbar ras! Mjuk, glad, social, nyfiken och vacker! Aktiv, härlig och en stor dos
envishet! Detta resulterade i at jag skaffade mig min första welsh (2013) – Rödhättas Pussel. Hon är även grunden till min kennel. Från hennes första kull behöll jag Rosea. Rosea och jag utbildar oss just nu till socialt tjänstehundsteam och tanken är att vi ska kunna jobba både som beökshund, men även
som terapi- och skolhund. Det blir en hel del tid med hundarna ute i skogen och vi försöker träffa andra welshar så ofta det går. Övrigt så gör jag en del vardagstrix med mina hundar samt personspår, agility och nosework, men detta utan tävlan och på hemmaplan, då jag inte är någon tävlingsmänniska. Det jag gör i
tävlingsformat är utställningar och det med varierat resultat, men det är alltid lika spännande att se om min hund känner för att gå bra i ringen eller om det blir en känguru eller myrslok jag har i kopplet.

Min första Welsh kom jag i kontakt med tack vara Agneta Månsson, vi arbetade ihop när hon hade kenneln Hillcrofts. Hillcrofts Talking about love, en hane som lystrade till namnet Baloo flyttade hem till oss. Lystrade förresten, det var det väl lite si och så med. Baloo var med oss i över fjorton år, en underbar kompis och lekkamrat.  Efter honom kom Ozzie, Lezedas Gustav Vasa in i familjen, tyvärr så blev han inte så gammal. Efter att ha varit i närkontakt med en huggorm slogs hela immunförsvaret ut på honom. Sedan kom Pelydryns Juvel, kallad Safir och senare även Pelydryns Rubin in i familjen.

Safir var en självständig dam med hög socialkompetens, ”kan själv” var hennes livsfilosofi och hon var bidragande orsak till att jag utbildade mig till hundinstruktör och hundpsykolog. Tyvärr så finns varken Safir eller Rubin bland oss längre.

Idag har jag Heddychlon Queen som vid skrivande stund ligger i valphagen med 8 valpar, varav en av dem ska bo hos oss. Nu blir det till att börja om igen med allt vad valpstadiet innebär, vassa tänder som gnager sig igenom det mesta, KUL men en tid som kan upplevas både jobbig och dyr.

Jag tillbringar mycket tid i skog och mark med mina hundar, viltspår tycker både jag och de fyrbenta om, ja de gillar allt spårarbetet. Vi tränar och tävlar i rallylydnad och tidigare har jag tävlat i agility, och kan fortfarande dra ett race på banan för det är så kul. Mitt måtto med livet med hund är att det ska vara roligt får både två- och fyrbenta. Jag är aktiv inom Skaraborgs aktivitetsgrupp och syns även ibland i ringen på utställningar.

Har varit kassör i styrelsen under året som gått och naturligtvis var jag tvungen att påbörja en digitalisering av vårt medlemsregister, det lät så lätt men ack så mycket strul vi mött på. Men det kommer bli bra när vi har rätat ut alla frågetecken.

Jag heter Julia och bor i Dalarna med min man Marcus och hund Milton. Till vardags jobbar jag med vattenkraft på Fortum. Min familj skaffade sin första hund 2006 när jag var 11 år, en wachtelhund, som var min bästa vän och har följt mig genom livet tills han fick springa vidare på sälla jaktmarker 2019.

Vår första hund Milton flyttade till oss 2018 från Don’s kennel, så jag är ganska ny på Welsh springer spaniel men rasen har verkligen fångat mitt intresse med sitt härliga lynne och eviga energi. Det vi föll för med rasen var att den är all-round, har ett varmt hjärta och dess vackra exteriör. Vi sökte en hund som kunde följa med oss i skid- och löpspåret, en hund som är bra med barn och som inte är nervöst lagd. Alla de egenskaperna har vår Milton och mycket därtill, visst har vi fått några gråa hår men vi har även fått tusentals extra skratt som förlänger livet. Under våra snart 4 år har jag och Milton, som har varit nybörjare på allt tillsammans, testat på utställning, rallylydnad, agility och nosework. Det som är vår favorit är drag, främst canicross, ski och bikejoring. När barmarkssäsingen drar igång igen ska vi även testa K9.

Jag bor med min make i sköna Jämtland. Vi bor på en avstyckad gård i Åre kommun med våra hundar. I familjen finns det en australisk kelpie herre samt welsh springer spaniels. Jag är utbildad SBK instruktör, handledare i SKK:s uppfödarutbildning, utbildad testledare MH/MT, tävlingssekreterare, nose work instruktör etc.

Rasen har jag på nära håll följt sedan 1993, och min första welsh springer spaniel kull såg dagens ljus 2013. Jag aktiverar/tränar/tävlar våra hundar inom alla möjliga grenar, brinner för att arbeta med hund. Hemma finns det meriterade hundar inom utställning, rallylydnad, nose work samt viltspår i dagsläget. Avstånden här uppe har gjort att jag tävlat mindre än vad jag tänkt, men det ska förhoppningsvis bli bättre. Är kontaktperson för welshar i Jämtland. Vi syns framöver!

Jag bor på landet en mil utanför Västervik med sambo, tonårsdotter och 3 hundar och en katt. En golden retriever, 11 år och 2 welsh springer spaniel, 6 och 2 år. Jag är uppvuxen med schäfrar och många andra djurslag. Jag köpte min första egna hund, en golden retriever 1998 och snart därefter en flatcoated retriever. Jag blev snabbt engagerad i ”hunderiet” och utbildade mig till bland annat till SBK-instruktör och har hållit kurser och suttit i styrelsen i lokala kennelklubben i många år. Jag sitter även i några andra (mest hundrelaterade) styrelser och gilla att vara med och utveckla föreningar.

Till yrket är jag i grunden undersköterska och har jobbat inom olika områden. Jag märkte snabbt på flera sätt vad hundar kan göra för människor med olika behov och tog 2013-2014 steget att utbilda mig och min golden Backi till Vårdhundsteam. Nu arbetar jag ihop med mina hundar inom kommunen. När nästa hund år 2015 skulle införskaffas letade jag länge efter en lämplig ras som passar mig personligen och även till jobbet som vårdhund. De mentala egenskaperna är otroligt viktiga, det är det jag brinner mest för när det gäller hundar. Valet föll till slut på welsh och det har jag inte någonsin ångrat. Jag tycker att retriever och welsh kompletterar varandra bra. Utöver att vi arbetar om dagarna har vi många fritidsintressen med mycket träning och en del tävlingar. Vi gillar viltspår, rallylydnad, nosework, dogparkour, trickträning, utställning och nyligen har vi gått en kurs i spanieljakt. Kanske kan vi lära oss mer om det och våga oss på något prov så småningom? Jag och mina hundar åker på många olika läger och kurser. Vi gillar att utmana oss och vill alltid lära oss nya saker.

Efter att ha bott på en hästgård i Västergötland under många år flyttade jag tillbaka till Skåne där jag är född och uppvuxen. Större delen av mitt yrkesliv har jag arbetat med vuxenutbildning i eget företag. Numera har jag lagt både hästar och arbete till handlingarna. Under denna tid satt jag också i några olika styrelsen, både i näringslivet och i föreningslivet. Mitt liv med hund startade redan i mitten av 70-talet när jag fick min första Welsh, en underbar liten tik vid namn Beyaz Honey Honey. Därefter följde tre stycken Irländska settrar. Nu bor jag i Påarp, strax utanför Helsingborg, med man och welshen Wille.

När den sista settern lämnade oss 12 år gammal, var valet av Welsh nästintill givet. Vi ville båda tvåbenta ha en aktiv hund som vi kunde jaktträna med. Räkna med att vi fick så vi teg! Wille är en mycket busig, rolig och envis hund som ger oss såväl gråa hår som mycket glädje och kärlek. Alltså: typisk Welsh! Vi jakttränar, viltspårar och går på nosework. Det är dock i jaktträningen som hunden verkligen är i sitt rätta element. Dessutom får man bättre samarbete och lydnad på köpet! Det är så roligt! Utställningsbiten var ingen av oss särskilt intresserad av, men uppmuntrade av uppfödaren bestämde vi oss för att testa i alla fall. Wille och jag i ringen – det var som ”en blind som leder en döv”! Icke desto mindre, med god hjälp av welshvänner och lite träning har vi lyckats få både svenskt och danskt championat. Det visade sig att ställa ut var riktigt roligt och gav många nya vänner.

Jag ser mig gärna som representant för den vanliga welshägaren och hoppas kunna bidra med inspiration och idéer till ett aktivt hundliv.

Jag bor utanför Helsingborg på en gård. Köpte min första Welsh, Twinkle Limited Edition "Sam" 2015 och 2019 berikades jag med Welsh nr.2  Moonstruck John Blund ”Archie”.

Jag har alltid haft ett stort intresse av djur och natur, då jag är uppvuxen med att följa med min far på jakt. Hemma fanns undulater, möss, kaniner, harar, illrar, kycklingar och en folkilsken tax som högg oss barn i familjen med jämna mellanrum.
1976 köpte jag min första häst och 1980 köpte jag min första egna hund, en Amerikansk Cockerspaniel Such Bonnets American Asheley "Lee". Lee blev hunden i mitt liv, förutom att han var vacker, var han en fantastisk hund att jobba med. Vi tävlade i Bruks Spår med cert, jaktprov, viltspår. Han är än idag den amris som är mest allroundmeriterad i Norden. Därefter följde fler amrisar och hästar.
Har nu sedan några år tillbaka sålt hästar som jag haft hemma och ville då ha en lite större hund, med mindre pälsvård.
Valet föll på den vackra röd/vita welshen, vilket jag verkligen inte ångrat. Så stora personligheter är dom med ett stort glatt hjärta till det mesta. En anledning till mitt val är också att rasen är än så länge "oförstörd". Ingen överdriven päls, ingen jaktvariant, vilket jag tycker är viktigt. Kanske kommer snart Welsh nr3 till familjen?
Welshtempramentet speglas även på ägarna, jag har på kort tid träffat så många härliga, glada Welsh ägare överallt

Jag heter Marcus Nygren och bor tillsammans med min fru Julia & vår hund Milton i Borlänge. Till vardags jobbar jag med förvaltningsavtal som kundansvarig på Riksbyggen i Dalarna. Ursprungligen kommer jag från Värmland där jag är född och uppvuxen med en massa hundar runt om mig. Vi har sedan jag varit liten haft jämthundar och drevrar till jakt så för mig var Welshen en ny ras, men vilken matchning det blev. För oss passar det perfekt med en allround hund som gärna vill vara med på alla upptåg vi hittar på, allt från camping till att springa efter fåglar i skogen måste upplevas. Sen när det väl är en lugn stund för både oss och hund passar det kanon att Milton har en av & på knapp när man kommer in till soffan.