Jag köpte min första welsh 1974. Hon hette Vindhäxans Carmen och kom att bli stamtik i Dalsvedens kennel. Jag har haft uppfödning sedan dess om än i liten skala och ibland med lång tid mellan kullarna. I yngre dagar använde jag hundarna i praktisk jakt. Jag är fortsatt angelägen om deras jaktliga kvaliteter även om jag har haft små möjligheter till traditionell spanieljakt. Men det är de egenskaper som krävs för sådan jakt som gör spaniels till underbara sällskapshundar för någorlunda aktiva hundägare. Utställningar har också ingått i mina hundaktiviteter. Särskilt WSSK:s Club Show har jag uppskattat. Allra roligast var det i klubbens begynnelse. Då var Club Show mer av en mönstring (om än med tävlingsinslag). Vi tog med alla welshar som gick att uppbringa till dessa tillställningar. Inte bara de bästa man fött upp. På så vis fick man en helhetsbild av läget i rasen. Sedan dess har rasen blivit talrik och något sådant är kanske inte längre möjligt utom kanhända regionalt.

Yrkesmässigt är jag jurist men avslutade min karriär med en tjänst som internrevisionschef på en större myndighet. Jag är alltså bra på det här med regler, mål, uppföljning och utvärdering samt att skriva.

Jag är sedan några år pensionär och vill gärna betala tillbaka till WSSK för många decenniers medlemskap utan att bidra aktivt.

Jag gjorde mina första insatser för klubben inom ramen för arbetet med att revidera den rasspecifika avelsstrategin (RAS). Jag blev sedan styrelseledamot och vice ordförande samt ansvarade för Avelskommittén. Förra mandatperioden var jag ordförande och med fortsatt ansvar för avelsfrågorna.

Förutom hundintresset ägnar jag mig åt travhästar. Delägare i några tävlingshästar liksom i ett par fölston. Jag håller på och lär mig om avel med travhästar.

Jag bor med min make i sköna Jämtland. Vi bor på en avstyckad gård i Åre kommun med våra hundar. I familjen finns det en australisk kelpie herre samt welsh springer spaniels. Jag är utbildad SBK instruktör, handledare i SKK:s uppfödarutbildning, utbildad testledare MH/MT, tävlingssekreterare, nose work instruktör etc.

Rasen har jag på nära håll följt sedan 1993, och min första welsh springer spaniel kull såg dagens ljus 2013. Jag aktiverar/tränar/tävlar våra hundar inom alla möjliga grenar, brinner för att arbeta med hund. Hemma finns det meriterade hundar inom utställning, rallylydnad, nose work samt viltspår i dagsläget. Avstånden här uppe har gjort att jag tävlat mindre än vad jag tänkt, men det ska förhoppningsvis bli bättre. Är kontaktperson för welshar i Jämtland. Vi syns framöver!

Jag är 63 år bördig från, och nu levande i, Norrköping. Civilekonom från Internationella Ekonomlinjen i Uppsala med fransk inriktning och arbetsliv i byggmaterialbranschen mestadels i, eller rörande, Västafrika.

Förvärvsarbetar/pensionär sedan några år, fungerar halvtid ideellt som arbetande styrelseordförande i Svenska Bridgeförbundet (c: a 20 000 medlemmar) och spelar på nationell nivå. Var även kapten för våra juniorlandslag mellan 2015 och 2018 med ett par VM-guld i bagaget.

Har sedan maj 2021 delad vårdnad om welshtiken Vera (Sällebäcks Royal Velvet) och tycker det är en fantastisk såväl ras som individ. Jag har tyvärr arbetat för lite med henne; förutom ett par grundkurser försöker vi oss på lite elementär Nosework – som jag hoppas kunna bygga vidare på.

Jag lärde mig redovisning/bokföring av en gammal kamrer – något jag haft stor nytta av, och gillar ordning och struktur.

Jag bor utanför Helsingborg på en gård. Köpte min första Welsh, Twinkle Limited Edition "Sam" 2015 och 2019 berikades jag med Welsh nr.2 Moonstruck John Blund ”Archie”.

Jag har alltid haft ett stort intresse av djur och natur, då jag är uppvuxen med att följa med min far på jakt. Hemma fanns undulater, möss, kaniner, harar, illrar, kycklingar och en folkilsken tax som högg oss barn i familjen med jämna mellanrum.
1976 köpte jag min första häst och 1980 köpte jag min första egna hund, en Amerikansk Cockerspaniel Such Bonnets American Asheley "Lee".Lee blev hunden i mitt liv, förutom att han var vacker, var han en fantastisk hund att jobba med. Vi tävlade i Bruks Spår med cert, jaktprov, viltspår.Han är än idag den amris som är mest allroundmeriterad i Norden. Därefter följde fler amrisar och hästar.
Har nu sedan några år tillbaka sålt hästar som jag haft hemma och ville då ha en lite större hund, med mindre pälsvård.
Valet föll på den vackra röd/vita welshen, vilket jag verkligen inte ångrat. Så stora personligheter är dom med ett stort glatt hjärta till det mesta. En anledning till mitt val är också att rasen är än så länge "oförstörd". Ingen överdriven päls, ingen jaktvariant, vilket jag tycker är viktigt.
Welshtempramentet speglas även på ägarna, jag har på kort tid träffat så många härliga, glada Welsh ägare överallt.

Som relativt nybliven pensionär har jag också förmånen att ha tid att förkovra mig i vår ras både historiskt och avel som jag tycker är oerhört spännande och intressant. Är också tacksam för alla klokheter man fått av olika uppfödare.

Jag är just återflyttad till Skaraborg efter sex år vid Kalmarsund. Jag har fyra welshar: Bosse (9 år), hans söner Exxet (Kex, snart 6 år) och Skorpan (1 år) samt hans systerson Charlie (6 år). I flocken finns även en treårig goldenhane. Vid namn Love.

Jag och Bosse började med viltspår när han var runt året gammal och jag letade efter en aktivering där han fick använda sin nos. I viltspårets värld fick han nosa till sitt hjärtas lust och fick dessutom mängder av beröm för det i en period där nosandet bidrog till mycket frustration hos mig i vardagen och andra typer av träning. Vi båda fann stort nöje i träningen och senare att delta i prov. Med oss på vägen fick vi en härlig träningskamrat med en ljuvlig welshtik som gjorde det trevligt att åka till skogen även de blöta och kalla dagarna. 2016, efter tre raka ettor, satt championatet. Sedan dess har viltspår varit en del av vardagsaktiveringen. Kex och Charlie har båda anlagsproven på plats.

Genom åren har vi haft härliga träningskamrater. En del av dem har varit noviser som jag lotsat in i viltspårets roliga värld och stöttat på deras väg till championaten. Jag har inte hållit kurser inom viltspår ännu men det kommer vara en naturlig del i utvecklingen av min egen verksamhet inom hundträning. Planen just nu är att träna Charlie mot championatet. Med Bosse har jag även tränat en del elitspår men som äldre gentleman har han inte samma driv som när han var ung. Det kan vara mer mysigt att rulla runt i riset och hitta en bra pinne. Om matte så gärna vill gå spåret så brukar han säga att ”det finns där borta”. Vi får se om det kan bli nytändning till våren, annars hoppas jag Charlie tar hans plats som framtida tävlingskamrat på högre nivå och vid KM, DM och eventuellt SM. A girl can dream…

Jag heter Nina och bor i norra delen av vårt avlånga land, Norrbotten, i ett litet hus i Boden. Min första Welsh flyttade in 2006, han hette Chili och hade en stor personlighet, viljestark och mjuk.Efter en Welsh blir det lätt fler, så nästa hund blev Polly och hon är full av energi, stabil och har ett fantastiskt psyke. Med henne har jag tränat agility och provat lite sök, men agility har passat Polly och mig bättre. Vi har aldrig tävlat men tycker det är en rolig aktivitet. Vi har även deltagit på en del utställningar.

Hos mig har det även bott en fin Nelson, som var en fena på slalom och jaga bollar. Idag har jag två Welshtikar, Polly och Esther (mor och dotter) Esther passar bättre till aktiviteter som kräver lite fokus, vi har gått Nosework och det kommer vi fortsätta med. Första besöken på hundutställningar i sommar har gett mersmak och det kommer bli fler.

Förutom mina hundar så är jag aktiv i Bodens Brukshundklubb som ordförande sedan 2023, det har varit roligt och lärorikt att komma in i den delen av hundlivet. Jag lär mig fortfarande och har valt att ”räcka upp handen” för att utbilda mig till kursledare för valp samt grundkurser.

Bor med min man och två tonårspojkar utanför Stenungsund på Västkusten. Jag står bakom kennel Lucky Rush och just nu har vi vår fjärde kull. Hemma har vi två welshar; Dixie 9 år och Tilie 4 år. I vår utökande hundfamilj finns även tre tikar på foder som kontinuerligt kommer till oss.  Till familjen hör, förutom hundarna, även katterna Busan och Pepsi. I dagsläget spenderar familjen inklusive hundarna en del tid på Crossbanor och i husbil eftersom det är en stor del av vår yngste sons liv.

Jag är uppvuxen med irländsk setter och den första egna hunden var en Cocker Spaniel. Ganska snart kom jag underfund med att lite mer aktivitet hade varit önskvärt och när jag lärde känna min första welsh för ca 20 år sedan bestämde jag att det skulle bli rasen för mig. Livet kom emellan några år med familj och mycket aktiviteter så Dixie blev vår första egna welsh. Hon infriade alla mina förväntningar på en allsidig hund och vi har provat på många olika hundaktiviteter; agility, rallylydnad, jaktapportering, nose work, viltspår och utställning. Valet har idag fallit på utställning och viltspår men kanske plockar vi upp fler igen när barnen flyttat hemifrån.

Lite fördjupning jag skaffat mig inom hund är skk:s uppfödarutbildning och jag har också utbildat mig till hundfrisör. Hundavel har alltid intresserat mig och då med fokus på god mentalitet och fysisk hälsa.

Jag är 59 år, bor sedan snart två år i Ubbhult, i Kungsbacka kommun tillsammans med min man Hans och welshtikarna Tulo 7 år och Tippex 4 år. Innan dess bodde vi närmare 26 år i Lindome, på Hallonvägen, och där startades familjekenneln Hallonbos av mig och min man Hans, och där numera våra två vuxna döttrar med familjer också är en stor del.

Jag har hela mitt liv varit djurintresserad, och önskade mig en hund under hela min uppväxt, men fick aldrig någon egen förrän Hans och jag träffats och skaffade leonbergern Nisse tillsammans, 1990. I brist på egen hund hade jag undulater och akvarier. Avelsintresset började redan där och jag födde upp undulater och även akvariefiskar som jag sedan sålde till väl utvalda zoobutiker.

Mitt huvudintresse ligger i aveln och allt vad som där hör till, hälsa, mentalitet, allsidighet, exteriör och rasens bevarande och utveckling. Jag brinner för att welshen som ras ska behålla sina speciella rasegenskaper som en aktiv allroundhund. Som villigt ställer upp på alla typer av aktiviteter man kan tänkas hitta på med den. Att samma individer kan användas vid praktisk jakt som nästa helg tävla i utställningsringen, agility eller spåra, eller vad helst annat du vill hitta på med din welsh, är rasen unik med som jag ser det.

Jag har en del tidigare styrelseerfarenhet, mestadels för en annan rasklubb. Där satt jag som sekreterare, avelsansvarig och valphänvisare under några år på 2010-talet. I welshklubben var jag del i arbetsgruppen för ett tidigare RAS-dokument, samt att jag varit ansvarig för klubbens rasmonter på MY Dog ett antal år. Jag ser min tid i styrelsen som en möjlighet att ge tillbaka lite. Klubben drivs ju av oss medlemmar och vårt gemensamma intresse för vår ras. Jag ser också fram emot att få ta del av andras kunskap inom olika områden och hoppas på en öppen dialog med medlemmarna i vår klubb.

Hundar har varit (och är) en stor del av mitt liv. Första hunden var en tax som blev nästan 16 år gammal. 2015 så fick jag låta mina älskade storpudlar somna in med 3 veckors mellanrum, en på grund av ålder och den yngsta på grund av sjukdom. Då hade jag bestämt mig att inte ha någon mer hund men så kom ett foto på en liten valp från en av mina bästa vänner och att valpen fanns tillgänglig omgående. Sonen och jag skulle bara åka och titta…. men så kom vi hem med lilla Stella från Kennel Funbonés och Welshen kom in i mitt liv. 2018 fick Stella valpar och då ”råkade” det komma hem en liten Siri med mamma Stella hem.  

Vi älskar att vara ute i skog och mark och tjejerna är så lätta att ta med överallt. Vi har prövat på nosework, agility, Hoopers, utställning och jobbar nu på att jaga lite rosetter i skogen med spårprov. Båda tjejerna har berömt godkänt på anlagsproven så nu hänger det bara på matte 😊. Just nu är vi nyligen inflyttade till Skövde city och att bli stadshundar var inte heller något problem.

Jag är aktiv i Aktivitetsföreningen i Skaraborg och det är en ynnest att se alla hundar träffas på våra aktiviteter – vilka underbara hundar samt härliga hussar och mattar.