CLUB SHOW 2024

Best in Show 1 Don’s Supermodel, Best in Show 2 Lloer’s Harry Styles, Foto Niclas Hagberg
Domare Martin Adner

Club Show 2024 - Familjär welshfest i Herrljunga

Det kan inte sägas att det var en av de vackra höstdagarna. Disen övergick i murrig grånad och någon sol såg vi nog inte på hela dagen. Men med ett åttiotal glada welsh springer spaniels (och en lika glad labrador som katt bland hermelinerna) och deras ägare, familj, besökare och beundrare samlade för Clubshow var det ändå en av de bästa höstdagarna. Den 13 oktober gick showen av stapeln i Herrljunga. Västra Hundsportscentrums hall var bokad för Welsh springer spaniel klubbens (WSSKs) årliga familjefest. Domare var Martin Adner och Rebecca Govik. Efter att klubbens ordförande, Rigmor Långström, välkomnat två- och fyrbenta drog festen igång.

I ring 1 startade juniortikarna för Martin Adner och i ring 2 började valparna springa för Rebecca Govik. Domarna och inroparna lotsade de smått nervösa förarna genom hundvisandets olika steg. Med lugn, tålamod och stödjande attityd bemöttes oerfarna ägare och hundar väl. Domarna tog sig tid för varje ekipage och var noggranna i sina bedömningar. Det är domare och ringsekreterare som dessa som är grundbulten i att få till en lyckad Clubshow där alla känner sig välkomna och får stöd om de känner sig osäkra. Målet med Clubshowen är att den ska vara en trevlig tillställning och gemenskap för nya likaväl som långtida welshägare. Flera av uppfödarna var på plats och ett trettioal kennlar var representerade av 81 anmälda hundar. 53 av dessa var tikar och 28 var hanar. 16 av hundarna var valpar och 13 stycken var seniorer (8-10 år) eller veteraner (10 år och uppåt). Yngsta valparna på plats var 4.5 månader gamla och äldsta hunden som visades var 12 år och 7 månader. Störst var öppen klass för tikar med 20 startande. Minst, men mycket uppskattad, var klassen för jaktmeriterade med ett ekipage.

Det är lika fascinerande varje Clubshow, och kanske utställning överlag för den delen, hur stunden innan allting startar är fylld av sorl, skäll och hög volym. Men så snart springandet börjar så lägger sig energierna. Hundarna går till ro medan deras människor umgås och följer ekipagen i ringarna med ögonen. Alltid ett (get)öga. Trots två ringar och förare som skulle ställa i båda, så flöt allt på smidigt. Det blev en stunds väntan medan de äldre – nej, värdiga hälsar de – tikarna visade upp sina schwungsteg och svansviftande stod med glatt fokus mot sina förare. När de fått sin välförtjänta beundran i rampljuset var det dags för Bästa Hane som följdes av Bästa Tik. Innan lunchpaus tävlade även 6 uppfödargrupper. Fyra av dem gavs HP och som vinnare av uppfödarklassen stod kennel Wallovas med Marina och Måns Severin Siljehav från Löberöd.

Domarna och ringsekreterarna fick en lunchpaus medan besökarna deltog i uppskattade aktiviteter. Till rungande applåder och en hel del skratt utsågs den bästa svansviftaren, det bästa tricket, den fräknigaste nosen och bästa apportören. Förutom att sprida glädje, bidrog aktiviteterna till en skenmanöver. I bästa Rosa-Pantern-anda (du-dum, du-dum, du-dum-du-dum-du-dum… ja ni hör nog musiken ni med kära läsare) ställdes ring 2 i ordning för BIS-finalerna. Tack vare våra sponsorer hade vi prunkande priser som krävde sina vagnar för att forslas till rätt plats. En mycket uppskattad tung (bokstavligt talat) uppgift.

Feststämningen ökade när BIS-ekipagen applåderades fram till placeringar. Först ut var BIS-par. I denna klass springer en förare med en besläktad hane och tik (far-dotter, mor-son, syskon, halvsyskon). Sex par ställde upp och hade det funnits en tapperhetsmedalj (noterar för mig själv att komma ihåg den nästa gång) så hade den gått till föraren som hade två 4.5 månaders valpsyskon i handen. En beundransvärd bravad minsann! Dalsvedens kennel (Rigmor Långström) tog hem parvisningen med ett treårigt syskonpar. De hade god konkurrens och det var helt fantastiskt att se tvillinglika syskon (med de skillnader som feminina och maskulina drag ger) och en far och dotter synkroniserat springa fram i ringen. En rolig klass som dessutom fick en högre uppskattning då vi för dagen inte hade underlag för någon avelsklass.

När paren hade spridit sina skimmer startade BIS-valp I igång. Därefter rullade finalerna på. Applåder, hejarop och visslingar förstärktes av hallens akustik medan de högst placerade för dagen tävlade om BIS 1 och BIS 2. Utifrån placeringarna i Bästa Hane och Bästa Tik kvalificerar sig ekipagen för deltagande i dels Bästa Svenskfödda och dels Best in Show. För dagen var BT1 (Vivi, Don’s Supermodel) svenskfödd medan BH1 (Avanti, Lloer’s Harry Styles) var danskfödd. Högst rankade svenskfödda hane var BH2 (Faxe, Wallovas Fancy Footwork). Därmed fick vackra Vivi springa i båda finalerna och möta de snygga herrarna. Hon vann i båda finalerna och utsågs till både Bästa svenskfödda och Best in Show 1. Våra varmaste gratulationer till Vivi och ägare Jennifer Botos. Följande vann också utmärkelser:

Bästa svansviftaren: Tilly (Welford’s Tillington Garden), Ägare: Jörel Holmberg

Bästa tricket: Honey (Grimmhills My Tinsels) Ägare: Marita Carlsson Silfvén

Fräknigaste nosen: Juni (Lentigos Narnia Susan) Ägare: Lena Schön

Bästa apportören: Kerstin (Wallovas Cocorosie) Ägare: Louise Tibell

Medan sorlet åter ökade vid ringspringandets frånvaro bars burar och priser ut till bilar som möjligen blev överfyllda. Enligt rapporter fick alla plats bland grejer, priser och hundar och kom hem säkert. Staket och kompostgaller plockades undan för att ge plats åt matbord och stolar. Helt enligt plan samlades ett fyrtiotal glada welshägare till bords vid fyratiden för att avnjuta middag tillsammans. Det är en stor glädje för oss att samlas och umgås på ”riktigt” och inte enbart virtuellt. Vi gläds åt varandras framgångar och ser alltid fram emot nästa tillfälle att ses. Valpköpare sitter blandade med uppfödare och oavsett kennelprefix tycker vi alla att vi OCH alla andra har de vackraste, trevligaste och charmigaste hundarna. Vi följs åt genom åren. Vi häpnas över hur den där lilla pirayapalten som vi träffade förra året nu har blivit en yngling. Vi beundrar treåringarna i all sin nyvunna mognad även om grabbarna snart gör något som avslöjar att det nog mest är en vacker chimär. Grånosarna bevittnar hela tillställningen med ett adligt lugn även om enstaka ögonrullningar visar att de nog betackar sig från ungdomlighetens energier. Och de där grånosarna vurmar vi särskilt för. Vi stannar upp och förundras över hur de redan har hunnit att bli så gamla som de är, medvetna om att uppskatta dagarna med dem.

De här årliga träffarna är något vi verkligen ser fram emot. Och för varje år rekryterar vi fler och fler till våran härliga gemenskap. Welshar anses ibland vara egensinniga, barnsliga och för påhittiga för sitt eget bästa. Jag vet inte vad det säger om oss som äger dem. För det är just den här kärleksfulla Emil-i-Lönneberga-kvaliteten kombinerad med deras skönhet, snällhet och intelligens som gör att vi är tokiga i dem. En av domarna kommenterade våran goda gemenskap och kärleken till welsharna med att vi är som ”en trevlig sekt”. Jag har nog aldrig hört en mer passande slogan. Men, vi tar den på våra hundars förfäders modersmål: mae'r perchnogion cymraeg yn sect neis.

Författare: Anette Lundin, kommissarie för Clubshow 2024 (WSSK)

Foton på vinnarna nedan, fotograf Niclas Hagberg. Klicka på ett foto för att se det i större format.